History about Dameraus
Svensk översättning. (original längre ner)
Kiel, 24 Feb. 1984
Dear Henrik, dear Siwa! (Henrik is the child of Otto Damerau who came to Sweden 1918)
I received your letter with data on the Swedish Dameraus. But I would first like to give you an insight into our family’s descent, and I must say that I only have followed our direct Damerau-line, it would have been too cumbersome and time-consuming to follow the lines of siblings and married into family’s.
Our ancestors’ homeland is in the area, which is currently managed by the Soviet Union; section called Samland. And here are our ancestors lived in the century and until the 1600s that large property owners.
The ownership of these goods and other data from the publication of historians in the past centuries have brought me up to our ancestors belonged to the later West and East Prussia aborigine, ”den Prussen”, a Baltic tribe.
Our ancestors possessed their plots under the ”köllmisch” right, ie. male and female heirs were entitled to inheritance, as opposed to ”prussisch” right, where only male inherited.
Our ancestors’ property was so large that after the split among the legitimate inheritance of generations had our ancestor Christoph Damerau, born between 1630 and 1650, death of 18 / 9 1704, yet another property, which in the topographic East Prussia around 1800, still was documented as property with 3 extra farms.
Ernst Walter Damerau, a distant relative of us, have engaged our genealogy between 1920-30 as Jura-student, and has been determined, that Dameraus of all generations had many children who were eligible succession. Then, the distribution of the 1700’s a strong social improvement noticeable.
The grandchild to the above-mentioned Christoph Damerau, Andreas D. Can his legacy just buy a small property and have learned forging works. He is the first craftsmen on our family line. Probably because of his origin, he may be in the neighboring city marry forging the master’s daughter. At the time, took masters of handicraft usually also large areas of land which they inherited with his wife.
Our closest ancestors, they called in the tax lists and the church books for ”köllmiska” laird (less property owners, mostly of old PRUSSIAN pedigree). The last is our grand-grand-grandfather Gottfried Ernst Damerau, born 1776, died 27/10 1851.
The grand-grandfather Otto Friedrich Alexander Damerau, born 16/12 1831, death before 1883, was the last farmer in our line, he was employed as accountant, cargo surveyor on an estate in Ponarth, where he also died. (From Ponarth there are no records. They have been destroyed during the war.)
His sons, our grandfather’s generation, and his daughters, is the first Damerau who left the homeland. And only because they wanted to improve their existence opportunity. The eldest son Karl went to Berlin, where he later became a civil servant, I do not know more about him. He must have had a daughter, who became a schoolmaster, but she has no contact with the family. Your grandfather Friedrich Otto Benjamin Damerau, Born 22/11 1865 in Ponarth, the death of 6 / 5 1941, and my grandfather, Herman Otto Karl Damerau, born 29 / 3 1863 in Ponarth, the death of 10 / 1 1930, as well as the two sisters Minna and Anna with their families, went to Kiel, where they stayed and died.
As one of the oldest grandchildren I recall even very good family sessions. They all had great homesickness, and the most discussed was whether homeland and family. About their father they always spoke with great esteem. They talked about a forefather, which is not without his own fault, had lost their property. Another would have had 4 wives, which he survived, and all 4 wives were sisters. If an aunt, who was married to an Indian maharajah, is told that she was on a European visit, with colorful entourage, and visited the family. Our ancestors were small boys, they must go with her aunt in the cab to Königsberg, was dressed in new from head to toe by the aunt.
All these stories had already generated a desire in me to start again with inquiries. My years abroad, since the 1939-45 war, the terrible post-war years with the construction of a new existence, since the occupation, which kept me occupied from morning to night, have prevented this. First, I was ”RENTIER” (one living on their interest rates) and really thought that the loss of areas of east would prevent the research, gave me our cousin Manfred Damerau, the son of your father’s younger brother, Herman D. the impetus for this research. Since 5 years, I am busy with this. The Family History is simultaneously country’s history, to me extremely interesting. Our ancestors have been in the German order of knights dominion over East Prussia well have had its greatest importance, and from 1200-1500s participated in its history.
In 1436, they have so far broken their ”Prussian”, not inherited, name, adopted the name Damerau, ”von der Dameraw” they called themselves. There was no nobility, ”the Prussian” not aware of any nobility, only the country’s most respected persons, nor not the German order of knights. Symbol ”von der” refers to the provenance, in surroundings. This ”von der”, they simply stopped to call themselves Damerau. The same year 1436 will be Thomas von der Dameraw called as a representative of Tapiauer-knight partner at the signing of treaty of peace with poland in Brest.
The word Dameraw (under then it Script was told ”u” in ”w”) is a Slavonic word. It took over the German order of knights country-word to the east. The Polish word Damerau is Dambrowski or Dombrowski, has also became a last name in Poland. (There is even a relative, on the west germany, or DDR, I do not know, who call themselves ”von der Damerau-Dambrowski”, Ernst Walter Damerau mention a general at that name in Dresden. It describes itself as noble. What I know, However, the nobility even this does not clearly recognizable and demonstrable.
Before Damerau became surnames, it’s describes a light forest. Our ancestors have certainly lived in a forest, which then gave them their name. The explanation for doing so and the time of nameing would be so extensive, that I will talk about this at your visit.
Before the German order in the 1200s gave itself the task of transferring ”the prussians”, which is still cherished their nature gods to Christianity, partly because of a request from the Polish Duke, which also much wanted ”prussians” and their area of access to the sea, our ancestors were living with their families and subordinate groups that kings in their area (called the village kings by the German order). They had no masters of themselves.
Since that time, there is a claim from the Polish East and West Prussia, it’s just that no one can obtain legal evidence. When the sealed agreements between the German order of knights and Polish Duke Konrad has been lost. In fact, parts of East Prussia was over a long period of time during the Polish sovereignty. (I mention it only because the causes of falls back to that time. It may never be war on these areas), however, more verbal about it.
. (greetings removed)
.
Warm greetings
Edith and Herman
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Kiel den 24 febr. 1984
Käre Henrik, kära Siwa! (Henrik är barn till Otto Damerau som kom till Sverige 1918)
Jag har fått Ert brev med data om de svenska Dameraus. Men jag skulle dock först vilja ge Er en inblick i vår familjs härkomst, varvid jag måste påpeka, att jag bara har följt vår direkta Damerau-linje, Det skulle ha varit alltför besvärligt och tidsödande att följa de övriga linjerna för syskon och ingifta.
Våra förfäders hembygd ligger i det område, som idag förvaltas av Sovjetunionen, delen kallas Samland. Och här har våra förfäder levt i århundrade och fram till 1600-talet som storgodsägare.
Ägandet av dessa gods och andra data från offentliggörande av historiker i de tidigare århundradena har fört mig fram till att våra förfäder tillhörde det senare Väst- och Ostpreussens urinvånare, ”den Prussen”, en baltisk folkstam.
Våra förfäder besatt sina ägor enligt ”köllmisch” rätt, dvs. manliga och kvinnliga arvingar var arvsberättigade, i motsats till ”prussisch” rätt, där endast manliga ärvde.
Våra förfäders egendom var emellertid så stor att efter uppdelning bland arvsberättigade över generationer hade vår stamfader Christoph Damerau, född mellan 1630 och 1650, död 18/9 1704, ännu en egendom, som i det topografiska ostpreussen omkring 1800, fortfarande blev dokumenterat som gods med 3 utgårdar.
Ernst Walter Damerau, en avlägsen släkting till oss, har bedrivit vår släktforskning mellan 1920-30 som Jura-student, och har fastställst, att Dameraus i alla generationer hade många barn som var arvsberättigade. Sedan gör dis på 1700-talet en stark social förbättring märkbar.
Barnbarnet till den ovan nämnde Christoph Damerau, Andreas D. Kan med sitt arv bara köpa en liten egendom och har lärt sig smidesverk. Han är den förste hantverkaren på vår släktlinje. Förmodligen på grund av sin fina härkomst kan han i grannorten gifta sig med smidesmästarens dotter. På den tiden ägde hantverkarmästarna oftast också stora landområden som de ärvde med sin fru.
Våra närmast stamfäder, de kallas i skattelistor och kyrkböcker för ”köllmiska” godsägare (mindre godsägare, oftast av gammal preussisk härstamning). Den siste är vår ur-ur farfar Gottfried Ernst Damerau, född 1776, död 27/10 1851.
Vår urfarfar Friedrich Otto Alexander Damerau, född 16/12 1831, död före 1883, var den siste lantbrukaren på vår linje, Han var sysselsatt som kamrer, godsinspektör på ett gods i Ponarth, där han också dog. (Från Ponarth finns det inga urkunder. De har förstörts under kriget.)
Hans söner, vår farfars generation, och hans döttrar, är de första Damerau som lämnat hembygden. Och endast på grund av att de har velat förbättra sina existensmöjligheter. Den äldste sonen Karl for till Berlin, där han senare blev tjänsteman, jag känner inte till mer om honom. Han skall ha haft en dotter, som blev läroverkslärare, men hon har inte heller någon kontakt med familjen. Er farfar Friedrich Otto Benjamin Damerau, Född 22/11 1865 i Ponarth, död 6/5 1941, och min farfar, Herman Otto Karl Damerau, född 29/3 1863 i Ponarth, död 10/1 1930, liksom de båda systrarna Minna och Anna med sina familjer, for till Kiel, där de stannade och dog.
Som ett av de äldsta barnbarnen erinrar jag mig ännu mycket bra familjesammankomsterna. De hade alla stor hemlängtan, och de mesta samtalsämnena var om hembygden och familjen. Om sin far talade de alltid med stor högaktning. De berättade om en förfader, som inte utan egen förskyllan hade förlorat sin egendom. En annan skulle ha haft 4 fruar, som han överlevde, och alla 4 fruarna var systrar. Om en faster, som var gift med en indisk maharadja, berättas, att hon var på Europa-besök, med brokigt följe, och besökt familjen. Våra farfädrar var små pojkar, de måste fara med sin faster i droska till Köningsberg, blev uppklädda i nytt från topp till tå och undfängnade av faster.
Alla dessa berättelser hade redan då väckt en önskan i mig, att en gång börja med efterforskningar. Mina utlandsår, sedan kriget 1939-45, de fruktansvärda efterkrigsåren med uppbyggnad av en ny existens, sedan yrket, som höll mig sysselsatt från morgon till kväll, har förhindrat detta. Först blev jag ”rentier” (en som lever på sina räntor) och egentligen tänkte att förlusten av östområdena skulle förhindra en forskning, gav mig vår kusin Manfred Damerau, sonen till Er fars yngre bror Herman D. Impulsen till denna forskning. Sedan 5 år tillbaka är jag sysselsatt med detta. Släkthistorien är samtidigt landshistoria, för mig högst intressant. Våra förfäder har under den tyska riddarordens herravälde över ostpreussen väl haft sin största betydelse, och från 1200-1500-talet medverkat i landets historia.
År 1436 har de som hittills brutit sina ”prussiska”, ej ärvda, namn, antagit namnet Damerau, ”von der Dameraw” kallade de sig. Det var ingen adel, ”prussarna” kände ej till någon adel, bara landets mest ansedda personer, och inte heller ej den tyska riddarorden. Beteckning ”von der” hänvisar till härkomsten, på omgivnningen. Detta ”von der” la de helt enkelt av och kallade sig Damerau. Samma år 1436 blir Thomas von der Dameraw kallad som representant för Tapiauer-riddarskapet vid underteckandet av fredsfördaget med polen i Brest.
Ordet Dameraw (enligt dåvarande skrivsätt skrevs det talade ”u” med ”w”) är ett slaviskt ord. Det fördes över av den tyska riddarorden som länsord till öster. Det polska ordet Damerau är Dambrowski eller Dombrowski, det har liksom Damerau också blivet ett släktnamn i Polen. (Det finns ännu en släkt, om i västtyskland eller DDR vet jag inte, som kallar sig ”von der Damerau-Dambrowski”, Ernst Walter Damerau nämner en general vid detta namn i Dresden. Den betecknar sig som adlig. Vad jag känner till, är dock adeln även här inte klart igenkännlig och påvisbar.
Före Damerau blev släktnamn, betecknade det en ljus skog i motsats till urskog, en skog som var gångbar, en skog som man inte först måste slå sig igenom. Våra förfäder har säkert levt i en sådan skog, som sedan gav dem sitt namn. Förklaringen härtill och tidpunkten för namngivingen skulle bli så omfångsrik , att jag kommer att tala om detta vid ert besök.
Före den tyska orden på 1200-talet gav sig som uppgift att föra över ”prusserna”, som fortfarande omhuldade sina naturgudar, till kristendomen, delvis på grund av en begäran från polska hertigar, som också gärna ville ha ”prussarna” och deras område med tillgång till havet, levde våra förfäder med sina familjer och underlydande grupper som kungar i sitt område (bykungar kallade de av den tyska orden). De hade inga herrar över sig.
Alltsedan denna tid finns det ett anspråk från polska Ost- och Västpreussen, det är bara att ingen kan skaffa fram lagliga bevis. Då de slutna avtalen mellan den tyska riddarorden och polske hertig Konrad har gått förlorade. Faktum är, att delar av Ostpreussen stod under en längre tidsperiod under polsk överhöghet. (Jag nämner det bara, eftersom orsakerna faller tillbaka till denna tid. Det får aldrig föras krig om dessa områden) Dock mera muntligt om detta.
.(personliga hälsningar borttagna)
.
Hjärtliga hälsningar
Edith och Herman